Länge sedan jag skrev! Mår bättre nu än på länge! Glad, pigg och full av liv! Kommer att avveckla denna blogg gör ingen nytta längre!
Ha det bra alla läsare!
Hej då

Jag har skrivit om det förut att jag är sladdbarn och alltid känt mig malplacerad i släkten! Jag har aldrig känt att jag har passat in och min upplevelse är att jag inte varit så omtyckt.
Min syster och bror undantaget! Där känner jag i möte med dem en härlig värmestrålning! Och givetvis några yngre släktingar som är mysiga.

Som barn har man ju illusioner om hur det är, pappa älskade våra släktingar i Värmland. Men om de älskade oss vet jag inte! Min kusin i värmland hade två barn, således mina kusinbarn. På somrarna umgicks vi mycket. Dottern bodde hos oss och jag bodde hos dem kortare perioder under sommarlovet! Som barn lekte vi och hade jättekul! Men som tonåringar och vuxna tappade vi helt kontakten, sågs bara vid begravningarna av min kusins föräldrar.
Tog kontakt via sms med mitt kusinbarn innan jul 2016 och det kändes inte bra. Kontakten var inte hjärtlig utan mer formell och ett tydlig ovilja till vidare kontakt. Vi utväxlade de vanliga artighetsfraserna, frågade varandra om familjen sen bröts kontakten. Det var då jag kände kylan och började tänka.
Pappa var i allafall lycklig när han fick umgås med släkten i Värmland, som han ofta skröt över. Stort för honom att ha släkt i värmland.

Det värsta med att ha fibromyalgi är egentligen inte värken, den är bättre vissa dagar, däremot är tröttheten som hör till fibron hemsk! Den är liksom med hela tiden och ibland slår den ut mig. Då måste jag sova! Tröttheten är med som en skugga, som en ständig följeslagare. Mer eller mindre kraftig.
Värken finns där men den kan jag leva med, men tröttheten går inte att ignorera.

Idag gör det ont igen! Igår hade jag en nästan smärtfri dag men så drog det in mer sån där förbannad snö! Märkte det igår kväll när knät började värka och i natt värkte det i höger ben!

I går i mitt område där jag bor drog det in ett hemskt snöoväder. Jag och gubben bor i hyreshus och då förväntar man sig att det är plogat när man ska till jobbet. Igår var det plogat men inte vid min garageport, garageuppfarten var plogad men någon liten slö snöröjare hade glömt att ploga och ta bort snön vid just garageportarna. Jag kom inte in i garaget och skulle till jobbet!
Jag fick halvspringa till bussen som jag precis hann med, kände av knät i bussen. Väl framme i stan där jag skulle gå av var det snö till knävecken. Bara att kliva ur bussen och ner i djupsnön. Gick de 500 metrarna till jobbet och då halkade jag till, nästan precis utanför jobbet. Det brände till i knät. Jobbade hela dagen och gick, stod och satt en del. Tig bussen hem och tog av mig knäskyddet, knät hettade och värkte.
Har gått lite illa sedan dess och är stel.
Vi som ska kolla möbler idag!
Bilden visar min insnöade garageport!

Andra dagen på nya året kom snön och med den min värk. Alltid när jag får värk kommer lite tyngre tankar, nu tänker jag på min lott som sladdbarn. Min kära syster och fine bror har ju liksom varandra, de har ju också växt upp ihop kusinerna. Jag har växt upp tillsammans med syskonbarn och kusinbarn. De kusiner som jag delar är ju mycket äldre än mig och även om vissa av oss har respekt för varandra så är det ingen nära relation eller vänskap, jag vet att de finns och de vet att jag finns, that's it!
Just det där att inte ha nära relation till släktingar ger mig ett litet tomrum i själen. Men bara ett litet. Jag lever ett mycket bra liv med fina döttrar och svärsöner, snäll, omtänksam och hårt arbetande älskad man och bra svärföräldrar. Lägenhet med diskmaskin, tvättmaskin och varmgarage. Egen bil, jobb och pengar på kontot.

Men med värk och hög sjukfrånvaro. Det är mindre trevligt!
Men hela tiden får man tänka det finns de som har det värre, men ändå. Det här är mitt liv, det är tidsbegränsat och jag vill uppleva saker tillsammans med gubben. Håller på med en livsstilsförändring som jag hoppas skall hjälpa mig att lindra min värk.

Ta hand om varandra och lev livet!

Nu något positivt! Har inte behövt min sartoten på flera nätter, sover ändå! Det är p g a min livsstilsförändring som jag genomgår! Yngsta dottern är här på besök och det är mycket trevligt!
Mitt knä är det illa med. Det gör ont och jag åter sjukskriven.

Ha en bra dag!

Det gick exakt en vecka efter sprutan. Nu värker knät igen och jag haltar på nytt. Suck! Knät känns instabilt och känslan av att det ska vika dig är märklig och skrämmande.

Nåväl, huvudsaken att knät höll över bröllopet, vilket det gjorde! Det var en fantastisk upplevelse, vår äldsta dotters bröllop! Så romantiskt, så vackert, så kul!

Har sällskap av min yngsta dotter några dagar innan hon tar tåget hem över igen. Hon bor norr över. Det är också mysigt, vara med henne och kolla film och prata.

Är så erbarmligt trött på värken knät. Hoppas jag får komma till vårdcentralen och får en spruta, eller jag ska till vårdcentralen och få en spruta!